Älvsborgs fästning

Alla som någon gång har tagit färjan mellan Göteborg och Danmark eller Tyskland har sett den.

Långt ifrån lika många har besökt Älvsborgs fästning där den ligger i Göteborgs hamninlopp.

Vi åkte dit en solig dag och gick runt bland murar, gamla hus och kanoner i en av Sveriges bäst bevarade befästningar.

Första mötet med färjan som skulle ta oss till fästningen ute på Kyrkogårdsholmen var lite märkligt. Vi valde att åka från Lilla Bommen, vid Göteborgsoperan, och kom dit i god tid för den dagens äventyr.

Men när vi ställde oss i den korta kön för att kliva ombord på färjan kändes det som att vi hade kommit fel. För på både styrbords och babords sida stod det Djurgården – med en 7:a bredvid.

Sådana båtar, som hette Djurgården, såg vi när vi besökte stockholmska Djurgården i somras. För en inbiten göteborgare (släkten har funnits här sedan några sekler tillbaka) var det ett lite märkligt möte.

Förklaringen är förmodligen att Stockholmsbaserade sightseeing- och utflyktsföretaget Stromma, som även äger Paddan, tycker att just den båten passar för att köra göteborgare, stockholmare och andra till ett av stans mest spännande utflyktsmål.

Jag hade varit på Älvsborgs fästning en gång tidigare, då på en firmafest. Men jag har passerat den massor av gånger och sett den på håll ännu fler.

För oss var det naturligt att fortsätta vårt upptäckande av vår hemstads historia just där. Kanske har du som läser den här bloggen lagt märke till att vi som pensionärer äntligen har tagit oss tid att upptäcka den historia som finns runt husknuten.

Vi har följt försöken att anlägga en stad som skulle kunna stå upp mot danskarna i Lödöse, Kungälv och i Färjenäs.

Den här gången valde vi att kolla in den strategiskt belägna fästningen som skulle stoppa i första hand danskarna innan dom gick i land och började bränna och röva.

Eftersom det är max åtta knop (en knop är 1,852 kilometer timmen, alltså knappt 15 kilometer i timmen) i hamnen tar det en stund att komma ut till fästningen trots att det egentligen inte är speciellt långt.

Under båtfärden finns goda möjligheter att kolla in hamnen på båda sidor Göta älv medan rösten i högtalarna berättar både på svenska och engelska om det vi passerar.

När vi passerade under Älvsborgsbron var det dags att börja skärpa blicken västerut, alltså rakt fram.

Eftersom jag aldrig har kört egen båt i området blev jag, när jag fick syn på ett sjökort på en vägg inne i båten, lite nyfiken på att kolla in farvattnen runt omkring. Men det var lättare sagt än gjort när sjökortet visade ett område med bland annat Södermalm, Gamla stan och Djurgården.

Nämnde jag att båten kom från vår vackra huvudstad?

Vi var väldigt nöjda med att den väderprognos vi hade utgått från när vi beställde biljetterna höll. Det var verkligen solsken. Regnjackorna fick stanna kvar i ryggsäcken, vi hade större användning för termosen med iskallt vatten i.

Eftersom jag fortfarande går långt ifrån perfekt efter mitt knäledsbyte var Kyrkogårdsholmen med fästningen perfekt. En liten, kompakt ö där allt fanns inom räckhåll även för den som tar hjälp av gångkäppar för att ta sig runt.

När vi klev av båten i den lilla hamnen möttes vi av de som redan hade varit där och skulle tillbaka till stan. En liten bit bort såg vi en stor karta över fästningsön. På den fanns även en QR-kod som, när vi skannade den med mobilkameran, ledde oss rakt till fästningens audioguide, som vi sedan lyssnade till på olika platser.

Vi kunde ha bokat en levande guide. Men när det finns audioguider brukar vi nöja oss med det. Och det funkade även den här gången. För någon form av guide behövs för att man inte ska missa dramatiken från 1600-talet då fästningen byggdes.

I början av det århundradet skyddades älvmynningen av Älvsborgs slott vid Klippan, nära vad som nu är Älvsborgsbrons södra fäste. För området behövde skydd.

Området runt älvmynningen var Sveriges enda kontakt med Västerhavet när norrmännen hade Hisingen och Bohuslän och danskarna Halland och neråt.

Men att ha fästningen så långt in i Göta älv visade sig vara ganska dumt. Två gånger kom danskarna och tog fästningen. Återköpen går under den välbekanta beteckningen Älvsborgs lösen. Kostnaden var enorm.

Att istället bygga en fästning i älvens mynning, för att kunna stoppa lede fi mycket tidigare, blev mycket bättre. Efter massor av diskuterande och planerande revs gamla Älvsborgs slott/fästning 1660, sju år senare stod Nya Älvsborgs fästning klar.

På fästningen fanns tre sorters människor. Naturligtvis militär personal, men även fångar och deras vaktare.

En titt in i fängelsecellerna gav en rysning när vi tänkte på hur fångarna hade det.

Och för den fånge som inte ansågs ha skött sig blev det än värre. Då kunde det bli till att sitta ensam i en ljus eller mörk cell.

Utanför sjukhuset såg vi en bänk, väl lämpad när vi kände att det var dags att plocka fram kaffetermosen och mackorna.

Inne i sjukhuset fanns mycket om fästningens historia. Vi blev nöjda när vi på kartan över viktiga platser i området kunde konstatera att flera av dem finns omskrivna här på bloggen.

Men att sjukhuset byggdes mellan 1774 och 1776 gav inte bara bättre sjukvård på ön, det ledde också till förändringar vad det gällde fångarna. Dittills hade de kommit från närområdet i Västergötland, efter sjukhusbyggandet kom hela landets sjuka fångar till Älvsborgs fästning för sitta inne samtidigt som de kunde få vård.

Det som utmärker Älvsborgs fästning för oss som har sett den är det röda och grå tornet.

I botten finns porten in till borggården där det finns flera gamla byggnader som förr i tiden var bland annat personalbyggnader och förråd.

Numera är det bland annat konferens- och festlokaler som man kan boka.

Där finns också ett kafé där man kan fika eller äta lunch, sitta ute eller inne.

Själva valde vi att vår vana trogen köpa varsin glasstrut med två kulor. Den här gången från Lejonet och Björnen. Mango och blåbär/cheesecake var en utmärkt kombination.

Efter glassen var det dags att gå upp till kyrkan, som finns i överdelen av tornet. Där inne finns, utöver den traditionella utrustningen, även en mängd porträtt som framförallt hänger på räcket till andra våningens platser.

Och över altaret finns en kopia av ett porträtt av Karl XII, vars mest berömda insats för Älvsborgs fästning var att i början av 1700-talet förvandla den till ett kaparcentrum. Lars Gathenhielm, som oftast kallas Lasse i Gatan, fick där ansvaret för den svenska fartygsstyrka som på kungens uppdrag gav sig ut på havet och spred oro genom att kapa diverse fartyg och stjäla det värdefulla som fanns ombord.

I kyrkan finns förresten ett minne från det stora nordiska kriget 1719 då den danske befälhavaren Peter Tordenskjold återigen var på jakt efter att ta Göteborg och därför anföll Älvsborgs fästning.

En söndag under en gudstjänst träffade en kanonkula ett fönster och for rakt in i kyrkan. Den kapade ett ben på en gudstjänstbesökare och träffade en vägg där den fortfarande sitter som inmurad.

Till skillnad från den första Älvsborgs fästning/slott lyckades inte danskarna – eller någon annan för delen – att erövra den andra.

Den besköts och blev med åren sliten, men intogs aldrig.

När vi stod och satt uppe på gräsmattan som växer på muren och såg ut över Rivöfjorden västerut och Långedrag (nej, vi såg inte hem till Fiskebäck) söderut var det lätt att förstå det strategiska valet av just den här ön för att skydda Göteborg, som grundades 1621.

Runt omkring oss satt folk och fikade och njöt av solen. De gamla kanonerna (som mest fanns det 160 på fästningen) skapade en kontrast till idyllen.

Även om en gammal järnkanon mest känns som ett närmast pittoreskt inslag när vi nu dagligen matas med hur drönare sprider död och förstörelse i dagens krig.

Innan vi åkte ut fick vi välja hur dags vi skulle åka tillbaka till fastlandet. Vi valde två timmar, vilket visade sig vara perfekt för att i lugn och ro kolla in det vi ville se. Dessutom fanns tid för både fika och glass.

Två timmar efter att vi hade kommit till fästningen på Kyrkholmen klev vi återigen ombord på Djurgården 7.

Stefan 29 juli 2025