Agde

Agde är som så många andra ställen.

Ett namn på vägskyltar man passerar på väg någon annanstans.

Men den här gången lockades vi av badstränder i kombination med en imponerande historia.

Staden i sydöstra Frankrike har en 2600 år lång historia och är landets näst äldsta stad.

Jag har lätt för att göra märkliga kopplingar när jag hör eller läser ett namn.

Agde får mig att tänka på Cornelis Vreeswijk och hans klassiska låt om hönan Agda. Sån är jag.

Men när vi väl kom till Agde var det slutnynnat, det fanns så mycket annat än hönan Agda att tänka på.

Vi kom till Agde från Franska rivieran, hade bland annat varit i Antibes, Nice, Port Grimaud och Sainte-Maxime.

Under årets Frankrike-resa har vi testat något vi inte har gjort när vi tidigare kört i Frankrike. Vi har i möjligaste mån undvikit betalvägar.

Efter att ha stått ett par nätter i Le Lavandou körde vi därför närmare kusten, genom Toulon och Marseille, istället för att betala tull på motorvägen högre upp.

Det tog därför lite längre tid att köra de dryga 30 milen till Agde, men det var inget som störde oss. Franska motorvägar är ju ofta väldigt dyra att använda och har man inte bråttom, så…

Det är ju många som är ute och kör husbil i september, därför förbokar vi nästan alltid vårt nästa stopp. Så även i Agde där vi hade bestämt oss för camping La Mer, som ligger endast 200–300 meter från stranden.

Det visade sig vara en välutrustad, välskött camping som vi hittade i lågsäsongskortet ACSI:s katalog.

Den låg bra till för att besöka både Agde och Cap’Agde, många såg även ut att uppskatta att där fanns en pool som alternativ till det salta, goa Medelhavet.

Själva staden Agde låg en en knapp halvmil bort, perfekt cykelavstånd.

Och den dryga kvart det tog att trampa dit tillbringades nästan uteslutande på välmarkerade cykelbanor, vid sidan av bilvägen.

Vi siktade som så ofta på turistkontoret, det är alltid gott att få en papperskarta i näven och lite tips innan man ger sig ut på stadsvandring.

Vi parkerade och låste cyklarna alldeles utanför turistkontoret där vi började med att se en kort film om staden Agde med dess fantastiska historia.

Filmen började för så där en miljon år sedan när en vulkan fick ett utbrott och spydde ut lava över området som nu är Agde. Vulkanen heter Mont Saint-Loup och är numera en 113 meter hög kulle.

Spåren av Lavan är dock i högsta grad synliga än i dag. Byggnadsstenen som använts mycket i Agde är svart, så kallad basalt. Det vill säga avsvalnad, stelnad lava.

Basalten har också gjort sanden på stränderna nedanför stan mörkare än den vanliga Medelhavssanden.

Den gamla stadskärnans tydligaste landmärke är katedralen St Etienne, nära Heraultfloden.

Den är byggd mestadels av den svarta stenen. Katedralen är från 1100-talet, men den byggdes på resterna av en romersk kyrka från 400-talet.

Agde grundades redan av de gamla grekerna för 2600 år sedan och är därmed, efter Marseille, Frankrikes äldsta stad. Från den grekiska och romerska tiden har det hittats massor av gamla saker som man kan studera på museum.

Men det mesta man ser i dag är från Medeltiden.

Den som brukar läsa vår blogg känner till att vi har svårt att passera en kyrka utan att gå in och kolla insidan.

Katedralen i Agde blev inget undantag.

Det stora kyrkorummet med sina gråsvarta väggar var en ganska avskalad, men mäktig, upplevelse där den stora bitvis färgglada altartavlan utgjorde en kontrast.

På kartan vi fick på turistkontoret fanns en föreslagen väg att ta sig genom den historiska stadskärnan. Torg, skulpturer, kyrkor och annat som de turistansvariga tyckte att det var värt att uppmärksamma var på kartan markerade från 1 till 20. I karthäftet fanns korta förklaringar till respektive siffra.

Vi tänkte först följa förslaget, men bestämde oss snabbt för att istället röra oss fritt utifrån vad vi såg på kartan och i verkligheten.

Det blev en stunds trevlig promenad med åtskilliga stopp.

Vi passerade genom trånga, mysiga gränder.

Stannade till vid vackra fönsterluckor, oftast med tillhörande färggranna växter.

Såg några av fontänerna, som fanns med på kartan som numrerade förslag.

Men det som jag fastnade för mest av allt var något som inte hade så lång historia på nacken.

När vi gick på en av alla gatorna såg vi plötsligt framför oss något fantastiskt. En gigantisk muralmålning.

Först såg vi den inte. Men när vi tittade lite närmare såg vi hur fönster, dörrar, balkonglådor och annat på en hel husvägg var målade.

Det var oerhört detaljrikt och verklighetsnära.

Vi upptäckte dock ett par undantag. I ett av fönstren var det något som rörde sig. Det var en duva som satt i ett fönster. Duvan levde och satt i en öppen lucka som fanns i ett i övrigt målat fönster.

Som vanligt under våra stadsbesök mitt på dagen siktade vi in oss på att äta lunch på stan.

I Agde kollade vi först vad som fanns vid torget nära kyrkan innan vi gick vidare mot den smala Rue d’Amour (Kärleksgatan) och kollade in utbudet där.

Vi fastnade för ett väldigt enkelt ställe med ett tygstycke som skydd mot solen som stod högt på himlavalvet.

Där serverades bland annat vad vi just då ville ha: var sin macka med något kallt att dricka till.

Vi tog en annan väg tillbaka till cyklarna och såg ännu mer fina grejer.

Vi var dock inte klara med Agde.

Det fanns en minst sagt intressant del kvar.

På andra sidan Heraultbron, några cykelminuter bort, väntade Canal du Midi på oss. Det är ett vattendrag som har en alldeles egen historia som ett av Frankrikes världsarv.

Det är en 24 mil lång grävd kanal som tillsammans med den mötande Garonnefloden binder ihop Medelhavet med Atlanten. Den byggdes, invigningen var 24 maj 1681, för att slippa konfronteras med spanjorerna vid Gibraltar varje gång varor skulle forslas mellan Atlanten och Medelhavet.

Det tog 14 år att bygga Canal du Midi, som börjar just i Agde.

Vi tog sikte på vad som betraktas som ett mästerverk. Canal du Midi har 328 slussar. En är rund: Écluse Ronde d’Agde.

Den har tre grindar för att reglera vattennivån från och till tre håll.

När vi var där gick en kvinna och öppnade och stängde två av tre grindar för att nivån skulle vara korrekt.

I somras var vi i Sjötorp och kikade på Göta Kanals första sluss från Vänern. Det var imponerande.

Det hade varit ännu häftigare att se båtar passera den runda slussen med tre slussgrindar i Agde.

Agde var ännu ett sånt där mysigt ställe som man lämnar med ett leende på läpparna.

Men staden delar ju namn med den väldigt kända badorten Cap d’Agde som ligger vid havet tre–fyra kilometer därifrån.

Vi tog cyklarna även dit dagen efter.

Cykelbanor fanns, men var inte av samma höga klass som när vi trampade till Agde.

Med nypumpade däck skakade cyklarna så att vi blev oroliga att något skulle gå sönder. På tvåhjulingarna eller oss själva.

Vi hade slutat skaka en bra stund innan vi rullade in i Cap d’Agdes väldiga hamn. Den breda strandpromenaden – kantad av butiker, restauranger och kaféer – gick utefter hela hamnen.

Vi gick en bit i ena riktningen, men inte så långt.

För det var inte så kul. Eller rättare sagt – det var i det närmaste folktomt.

Lite svårbegripligt för oss svenskar. Uppåt 30 grader i luften, minst 23 grader i vattnet – och så var högsäsongen ändå förbi och en del ställen hade redan stängt. Typ Smögen i slutet av augusti.

Istället för att leta efter ett bra lunchställe valde vi en annan linje och köpte var sin rejäl glass med grädde och allt möjligt gött på. Till det fick vi var sin teatermask på en pinne.

Känslan var rätt go när vi ledde cyklarna på strandpromenaden åt andra hållet för att cykla utefter havet till vår camping.

Vi gav oss ut på lite upptäckarfärd, körde ner till den till synes oändliga sandstranden här och där.

Inte så många badande, men med tanke på hur många hus det finns utefter den breda, långa stranden försökte vi föreställa oss det myller av människor som finns där under högsäsong.

När vi kom till vår (alltså campingens) del av stranden svängde vi höger och cyklade de sista 300–400 meterna till campingen.

Vi fixade en termos med kaffe, packade ner badkläder och tog fram parasoll och parasollfot och belönade oss själva med några timmar på stranden.

Stefan 25 september 2026